Dag 14 av 93

Nästan hela veckan har vi kollat väderleksrapporten och hållit tummarna för att det, verkligen, skulle vara fint väder, i alla fall uppehållsväder, idag. Och det lyckades, om än med "såår tååna".

Under förmiddagen lyste solen och det flög fram några moln på himlen. När klockan närmade sig 14 och det var dags att samlas utanför huset för att gemensamt gå till vår allt-i-allo, hade mörka moln seglat upp. Vi ignorerade dem.

Alla hade inte uppfattat träfftiden rätt och det blev väntetid vid vår sista samlingsplats. Alla hade inte heller uppfattat att de skulle ha färdkosten färdigt med sig, så det blev väntetid utanför en butik också. Vid det laget var jag lite sur. Orsak: det hade börjat regna... Ordentligt. Jag och några till funderade allvarligt på att gå hem igen.

Väntetiden blev ännu längre i och med att en del av gruppen inte hade tagit med sig regnkläder (???), så vår allt-i-allo gick hem till sig för att leta reda på några regnrockar. Under tiden hade vi tagit skydd inne i livsmedelsbutiken, något som butikens ägare inte var så förtjust i, men han slängde i alla fall inte ut oss, bara nästan.

Det regnar...

Vi väntar i butiken...

Köp inte grisen i säcken!

När jag och några till, i princip, hade bestämt oss för att gå hem igen, så började regnet avta. Dessutom lyste solen på andra sidan stan. Så jag gissade på att solen snart skulle lysa över oss också! Vår färd började.

Lövstakken, 477 m.ö.h.

Jag, 2 danska tjejer och Syd-Afrika-tjejen tog snart täten och lämnade de andra bakom oss. Efter ett tag, lät jag de 3 andra gå iväg, jag ville fota och titta mig omkring, de ville upp och ner så fort som möjligt. Jag gillar ju det här med rekreation (ett favoritord) och mina bergsvandringar följer mönstret: gå 5 steg, stanna upp och titta/fota, gå 5 steg, stanna upp och titta/fota.

I början på vandringen:

En annan norsk djungel

Fortfarande mycket grönt

Bilder på hur "stigen" såg ut:

Vandringen upp till Lövstakken var mycket mysigare än vandringen upp till Ulriken. Lövstakken är ett mycket grönare berg och en stor del av stigen omges av skog. Och jag tycker om skog. För det mesta gick man på stenar och uppåt var det ingen fara, trots att de var lite hala, men på nervägen fick man se upp (hellre ner) så man inte halkade. På de mest "farliga" ställena nervägs gick jag på sidan om i gräset, då jag är lite fegis och inte tycker om att halka.

Ulriken
(Som jag besökte dag 8.)

Bilder från när jag kommit högre upp:

Mellan förgrund och bakgrund,
i dalen, ligger Bergen.

Eftersom bergen här omkring är så "små" och det endast tar typ 1 h att ta sig upp till topparna (dvs om man inte stannar o fotar i ett) så används bergen av norrmännen som träningsspår. Det innebär alltså att norrmännen springer uppför bergen, stannar på toppen och tittar lite, käkar lite energi och springer ner igen. Har inte riktigt vant mig vid det tankesättet än... För mig innebär ju berg VANDRING, oavsett hur lång eller kort tid det tar att ta sig upp. Detta avspeglas också i valet av skor.

Norrmännens val av sko
(Eller så vanliga lenkkare*)

Själv skulle jag inte kunna ha norrmännens skor på fjället, eftersom jag tycker om att kunna gå var som helst, gärna i lite vatten och lera, bara för att det är kul. Sen vill jag inte heller hålla på och kontrollera hela tiden var jag sätter ner fötterna. (Det gör nog inte norrmännen heller, men de måste ju tvätta sina skor hela tiden, eller?) Nackdelen med mitt skoval är ju att jag inte blir lika smidig i mina fotrörelser.

Min sko på fjället

Efter vandringen

Foton från Lövstakkens topp:

Behöver öva mera på det här
med blommor och humlor...

Från Lövstakken har man fri sikt åt alla håll och jag lyckades lokalisera Bergens flygplats, Flesland. Landningsbanan är inte lång (hela banan syns inte på bilden) och omges av vatten på 3 håll... Det ser lite spännande ut, från flygplansfönstret, när man ska landa där...

Flesland, till vänster i bild, den smala grå remsan

Flygplan

När de andra gick ner, stannade jag kvar några timmar uppe på toppen. Fotade, filosoferade, fotade, tänkte, solade, beundrade, förundrades. Blev sen tvungen att återigen tvinga mig själv att gå ner.

Bilder från nervägen och hemvägen:

Enbär

Som kontrast

Jämförelse mellan Ulriken och Lövstakken: Ulriken har finare och naturskönare utsikt från toppen, då man kan välja att titta inåt landet och inte se någon stadsbild alls. Lövstakken har finare, mysigare, grönare och lättare uppväg, men från toppen ser man hus och stad åt alla håll.

Fotografen

* för rikssvenskar: lenkkare = gymppadojjor

Imorgon börjar praktiken.

Dagens norska ord: kjole (klänning)