måndag 23 augusti 2010

Dag 8 av 93

Igår smidde jag en plan... Enligt yr.no skulle det bli uppehåll idag och t.o.m. sol, så jag bestämde mig för att bestiga Ulriken.

Ulriken, 643 m.ö.h., är högst av de 7 berg som omger Bergen. Och jag bor precis bredvid det!

Skylt 50 m från ytterdörren

Med extra kläder, mat och vatten i ryggsäcken började jag utflykten. Där den "egentliga" leden börjar fick jag först sällskap av en man som försökte starta någonslags konversation, men eftersom jag inte hade lust att ha sällskap av honom hela vägen upp, så svarade jag artigt, men kort på hans frågor. Han var noga med att poängtera att han flera gånger hade varit uppe på berget och att det brukade ta en halvtimme att ta sig upp. Jag antog att han ville höra hur bra han var och bekräftade det för honom. Efter ett tag kom vi till ett vägval och han skulle ta den branta, snabba vägen upp, medan jag ville ta den långsammare, snällare och mer vyvänliga vägen. Jag önskade honom lycka till och sen sågs vi aldrig mer!

Bilder från uppvägen:

Man är aldrig riktigt ensam
på bergen här...
Vilopaus...
... innan färden mot Ulrikens topp
fortsätter.

Någonstans på mitten mötte jag en äldre dam (eller egentligen tant, men det får man ju inte skriva) på väg ner och ja... Är jag lika pigg som hon, när jag är lika gammal som hon var, då har jag det bra ställt. Jag förstår inte hur hon har kunnat ta sig upp, när jag tyckte det var småknepigt på sina ställen... En riktigt krutgumma! På samma gång mötte jag en pappa med barn och av någon anledning fastnade krutgumman inte på bild, men det gjorde pappan...



Såg flera föräldrar som bar sina barn på ryggen. Barnen sov oftast och föräldrarna stannade nu som då och kollade så att hängande armar, ben, och huvud fortfarande satt fast.

Mera bilder från uppvägen:



Det fanns sjöar och landskapet var relativt platt, när klättringen var förbi. Det förvånade mig, att det var platt, för de berg jag varit uppe på hittills, i Sverige, har varit så toppiga att det inte har gått att gå omkring på dem. Utan man har gått upp och så har man gått ner. Här kunde man vandra omkring.

Det var dock väldigt dåligt skyltat uppe på det platta och det kändes lite osäkert. Så jag fick chansa lite och följa den upptrampade stig jag trodde var den "rätta". Sen kom jag underfund med att det fanns massor av stigar och att de alla gick mer eller mindre rätt, så det spelade inte så stor roll vilken man tog. Och så är det ju massor av folk där uppe, så om inte annat kan man ta sikte på nån eller, mot förmodan, fråga om vägen.




Efter att jag irrat omkring lite, funderat och funderat igen, kom jag mig upp på "toppen". Jag ska förklara. Uppe på berget ligger en restaurang och slutstationen för linbanan. Det verkar som om många tror, att det, är högsta punkten på Ulriken, men jag håller inte med. Så efter att jag sett mig omkring lite, klättrade jag upp på det som såg ut att vara högsta punkten, en bra bit från restaurangen. Och eftersom det fanns en sån här skylt bredvid stenhögen, så borde jag ha varit rätt.



Ulrikens topp!

Åt min matsäck på toppen, satte på mig mössan (det blåste kallt, okej?), slog mig ner och beundrade utsikten. Återigen upplevde jag att det var svårt att bestämma sig för att nu räcker det och påbörja nedfärden.


När jag började fota samma saker för femtielfte gången insåg jag att det var dags att gå ner. På nedvägen såg jag mycket, bl.a. det här:



Blåbär, ljung och solsken
Okända, men mycket röda, fina bär

Om man inte vill gå upp till Ulriken, så kan man ta svevebanen.




Då kommer man hit:




Det finns en restaurang med ute- och inneplatser och en liten souvenir/fjällkläderbutik. För de som vandrar finns det i samma byggnader dusch, toa och möjlighet att fylla på vattenflaskorna. Se, http://www.ulriken643.no/


Stor skogsmaskin


Nu ikväll när jag skulle dra för gardinerna, upptäckte jag att det lyste lite svagt rosa på träden och att den lilla bit himmel jag kan se från mitt fönster skiftade i rosa. Jag förstod att det var något stort på gång och sprang ut. Fick se det här:



Dagens norska ord: pinnsvin (igelkott) 

(Ni vet väl, att om man klickar på bilderna, så blir de större!)

1 kommentar:

  1. Vilken fin dag du verkar ha haft och oj, vilken solnedgång! Blir allt lite avundsjuk :)

    SvaraRadera