Dag 29 av 93

Jee! Idag har jag varit 1 mån här i Bergen!

Känner mig mycket mera "inne i samhället" nu, än jag gjorde de första dagarna. Vilket ju är förståeligt, men ändå. Det har t.o.m. funnits ögonblick då jag känt mig norsk. Jag vågar också påstå att det, i alla fall för mig, är en mindre omställning att komma från Sverige till Norge, än det var att flytta från Finland till Sverige.

Idag var första praktikdagen på Haraldsplass Diakonale Sykehus, HDS. Det är också ett universitetssjukhus, men mycket, mycket mindre än HUS. Ungefär 13 000 patienter behandlas på sjukhuset per år och 3500 personer opereras per år.

På labbet jobbar 22 bioingeniörer, varav 8-12 finns på jobb dagtid, 4 på eftermiddagen/kvällen och 1 på nattskiftet.

Labbet erbjuder analyser inom klinisk kemi, hematologi, koagulering och mikrobiologi. Sjukhuset har ingen blodbank, utan köper blod från HUS, men utför typning och screening av blod. Labbet har också en poliklinik.

Det här blir sista veckan med klinisk kemi. Idag hade vi fokus på hormonanalyser (samma gäller för imorgon), bl.a. TSH, fritt T3/4, PSA, CEA, kobalamin (B12-vitamin).

Eftersom ni är intresserade av metoden, och jag så gärna berättar, följer en beskrivning här:

Analysmaskinen använder sig av chemiluminiscent microparticle immunoassay (CMIA)-teknologi. Nödvändiga reaktanter är paramagnetiska mikropartiklar coatade med (bundna till) en capture-molekyl (infångarmolekyl). Denna capture-molekyl är specifik för analyten (det ämne man vill analysera). Andra reaktanter är akridinium-inmärkt konjugat, pre-trigger lösning och trigger-lösning.

Analysen steg för steg:

1. Mikropartiklarna blandas med serum (patientprovet) och reaktionsblandningen inkuberas. Analyten får då tillfälle att binda till de specifika capture-molekylerna och immunkomplex bildas.

2. En magnet attraherar de magnetiska mikropartiklarna (som nu är bundna till det ämne som ska analyseras) till väggen i reaktionsbehållaren/"koppen". Därefter tvättas reaktionsblandningen så att allt obundet material försvinner. 

3. Akridinium-inmärkt konjugat tillsätts. Konjugatet tillåts, under inkubering, binda till immunkomplexet. Efteråt tvättas reaktionsblandningen för att få bort obundet material. 

4. Pre-trigger lösning (väteperoxid) tillsätts och maskinen utför en bakgrundsavläsning. Pre-triggern surgör reaktionsblandningen för att förhindra för tidig ljusemission, förhindrar att mikropartiklarna klumpar sig och lösgör akridiniumet från konjugatet.

5. När trigger-lösning (natriumhydroxid) tillsätts oxideras akridiniumet. Reaktionen ger upphov till den chemiluminescenta reaktionen, ljusemissionen.

6. Det optiska systemet, i maskinen, mäter ljusemissionen under en viss tid och analytkoncentrationen (provsvaret) erhålls.

Sådär. Nu vet ni. Förhör på det där i november.

Stämningen på labbet var helt annorlunda än på HUS. Jag märkte direkt att jag kom till ett mindre lab. Små lab är mycket mer hemtrevliga, mer greppbara, mer tillåtande och mindre "skrämmande" än stora lab. Vi fick väldigt bra och intressant handledning och vi fick också själva jobba. Eftersom det fortfarande handlar om klinisk kemi, så är det mycket att bara mata maskinen med prov och sedan arkivera dem, men vi fick också lära oss underhåll, d.v.s. reagera på larm, byta reagenser, kalibrera och köra kontroller.

På eftermiddagen gick jag och tränade. Men jag ska nog inte gå till gymmet på måndagar. För mycket folk. Och det leder till väntetider, trängsel och allmän ofokusering. Som att jag gjorde första setet hantelpress med olika tunga hantlar och inte fattade varför det var så tungt för vänster arm, innan en kille (som ville ha den tyngre hanteln) artigt och snällt påpekade att jag hade olika vikter på hantlarna... :D

Dagens pass

Dagens norska ord: hermetikkfabrikk (konservfabrik)