På förmiddagen idag var vi på Barneklinikken. Det är det näststörsta och äldsta barnesykehuset i Norge. Barneklinikken har ett eget, litet labb. Vad jag såg, och enligt vad som berättades, så finns där 2 st blodgasmaskiner, en hematologimaskin, CRP-maskin och urinstixmaskin. Typ. Som jag kanske berättat tidigare så finns alla friska babysar/bebisar/bäbisar på Kvinneklinikken, medan alla sjuka nyfödda och barn finns på Barneklinikken.
Vi följde med den bioingeniör som skulle ut till avdelningen för nyfödda och ta blodprov. Sköterskorna/barnmorskorna hade färdigt värmt babyfötterna med en vanlig handske fylld med varmvatten. Inget fett smordes på hälen för att få en bättre droppe. Däremot gav de också här sockervatten till babysarna under tiden provet/proven togs. Blodprov togs både i kapillärrör och mikrorör. Istället för att tejpa fast en "tufferi" (det finska ordet, vet inte vad man kallar det på svenska, vit lapp av förbandstyp i alla fall) på hälen, så användes en nät"strumpa" till att hålla tufferin på plats när provtagningen var klar.
Några av babysarna var normalstora och några var riktigt små och hade en fot som var lika stor/liten som min tumme. En del låg i öppna "vagnar", en del i kuvös. Alla kuvöser hade förutom öppningar på sidorna, också öppning i ändan, vilket underlättar mycket när man ska ta prov. Vi fick tyvärr inte själva ta babyblodprov, jag hade gärna gjort det. På Finlandspraktiken fick jag öva babyblodprovstagning och trots att jag under sommarjobbet på samma lab, inte behövde (inte fick) ta blodprov av barn, så känns det bra att veta att jag ändå kan, ifall jag skulle "bli tvungen" att göra det av någon anledning.
Sen analyserade vi några CRP-prov, inte svårt. Och sen satt vi och såg på när en annan bioingeniör tog blodprov av större barn. Inte heller då fick vi sticka, utan bara se på som sagt. Men det är ändå nyttigt att vara med vid provtagningssituationen, trots att man bara observerar. Jag försöker lägga på minnet hur bioingeniören kommunicerar med barnet och föräldern, vilka ord som används och hur man kan förklara vad man ska göra. Det är också bra att lära sig olika knep man kan ta till, när problemsituationer uppstår, t.ex. att barnet är rädd, gråter och inte vill sitta still. Ett barn hade EMLA-plåster (lokalbedövning), men man kunde också ett par minuter innan sticket smörja på ett annat lokalbedövningsmedel, som jag tyvärr glömt namnet på. I alla fall, det här andra medlet, var mest placebo, men en liten, liten bedövningseffekt hade det.
Varje barn fick välja en liten sak innan de gick hem sen.
På eftermiddagen skulle vi ha haft genomgång av en annan maskin på hematologilabbet, men omständigheter gjorde att vi fick läsa in oss på maskinen och vara förberedda inför fredag istället.
I kväll har jag suttit i det andra husets kök, socialiserat och sjungit och sånt.
Dagens norska verb: refse (straffa)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar